”Må 2018 bjuda på en massa skoj och mys. Ett år med hälsa och välmåendet på bästa möjliga nivå för hela flocken. Ett år med nya möjligheter att nå framåt och nya spännande äventyr där vi kan växa och njuta tillsammans. Jag önskar ett rikt tävlingsår med fantastiska framgångar - både samarbetsmässigt och resultatmässigt - och utvecklingsmöjligheter oavsett vilken sport, ring eller tävlingsplan vi äntrar.”
Året som vi lämnat bakom oss blev inte det hundår jag hade förväntat mig. Inte i närheten alls faktiskt, utan snarare något helt annat. I stället har det varit ett tufft år, för vi har haft väldigt många veterinärbesök, oroliga timmar/dagar, kostsamma behandlingar och rehab.
Sally började året med en juvertumörsoperation, som skönt nog gick mycket bra och där tumörerna var godartade och utan spridning. Hon har också besökt veterinär fyra gånger för smärta och dessutom varit inlagd på djursjukhuset några dagar med hög smärtlindring. Då smärtan varje gång härleddes till ryggen och diskbråck så fick hon genomgå CT som tyvärr inte gav svar på smärtorsaken utan tog snarare bort misstanken om diskbråcken. Det som visades var att hon har en missformad ryggkota som inte bestämt sig för om den är en ländryggskota eller bröstryggskota, vilket innebär att hon på sin högra sida har ett revben som hon på sin vänstra sida inte har. En ”åkomma” som tydligen inte ska ge upphov till smärta. Hon har haft läkemedelsbiverkning och träffat både ortoped och neurolog. Totalt har hon träffat veterinär 8 gånger, eller ja 9 om vi räknar den inplanerade och årliga vaccinationen. Till vaccinationen hade jag noterat något i Sallys högra öga. En skillnad gentemot det andra. Troligen ett ålderstecken som enligt veterinär är ofarligt, men jag har ändå det under uppsikt och ska vid tillfälle få det närmare kollat.
Tamino har haft sin återkommande smärta som med olika mellanrum uppkommit i skov och oftast kortvariga. Eftersom de varit återkommande under en längre tid så beslöts att han gick genomgå CT och ihop med den gjordes ett ultraljud av hans testiklar där veterinär ville påvisa en misstänkt tumör. CT visade tre lindriga diskbråck fördelat i hela ryggen. Ultraljudet visade en förstorad prostata och kringliggande cystor. Kastrering genomförd en vecka senare. Ett plötsligt och större pälstapp än vad han haft tidigare härleddes till hormonell problematik i sköldkörteln. Moussering mot obalans i huden och schamponering mot svamp i huden. Med kastreringen upplevde vi att Tamino fick en ökad aptit på allt, vilket ledde till att han en dag spydde ner hemma och fick diarré under loppet av 20 min. Detta troligen på grund av frigolit som han bajsade ut dagen efter. Totalt har han träffat veterinär 12 gånger, exklusive vaccinationen.
Tyra har hållt sig frisk, bortsett från att vi upptäckte juvertumörer på henne som vi skulle fått opererat bort under 2018. En operation vi planerar att vi ska få fixat under 2019 då kostnaderna för Sallys och Taminos veterinärbesök och rehab slog hårt på vår ekonomi.
Simba har – peppar peppar! – hållt sig frisk och utan veterinärbesök, förutom vaccinationen.
Den totala summan av veterinärbesöken (minus vaccinationer) landade på nästan 69 000 kr. Tacksamt nog är alla väl försäkrade och vårt försäkringsbolag har ersatt ungefär 46 000. Då har jag inte räknat med kostnaden för rehab, med simträning och laserbehandling. Vet inte om jag vågar då jag tycker att det handlar om riktigt mycket pengar ändå.
Tävlingsmässigt är det helt tomt på lydnad. Jag och Sally har i alla fall tävlat rallylydnad en gång med ynka 17 poäng men ändå med en skön känsla. Vi fick också deltagit på en träningstävling där jag valde att diska oss med att belöna med godis på banan.
Utställningsringen har vi hunnit med under det gångna året, dock inte Tyra som inte är utställd i år alls. Tamino hann med en utställning som dessutom blev hans sista i och med kastreringen. Hans utställningskarriär slutade i Hässleholm med ett very good. I mina ögon är han den vackraste och underbaraste utställningschampionen som finns – även om det är inofficiellt. Sally debuterade som veteran i Ronneby, fick sitt första CK och blev BIM-veteran – slagen av sin halvbror Enzo.
Simba är den som verkligen haft ett riktigt bra tävlingsår. Han har hunnit med 12 utställningar - 1 inoff, 2 nordic, 5 nationella och 4 internationella. Han har fått CK tre gånger, 1 cert och 1 reserv-cert.
För egen och personlig del så har jag gått från att vara helt arbetssökande, till att praktisera, till att arbeta deltid för totalt 3 arbetsgivare som butikskonsulent och studera halvfart till hundskötare. En resa som är pågående och jag är inte helt på det klara var jag kommer hamna. Jag hörde någon uttrycka bara häromdagen att det inte är målet som är det viktiga utan hur man tar sig dit.
Även om året har inneburit en hel del kämpiga händelser och stigar att vandra, så har det samtidigt varit lärorikt och det får jag väl ändå säga är årets guldkorn.
Jag har klurat på hur jag hoppas att 2019 kommer att bli och erbjuda. Egentligen hoppas jag på samma skrivning som jag gjorde inför 2018, där det viktigaste är att vi får hälsa och välmående hos hela flocken, att vi får vara tillsammans och njuta vart vi än är. Vidare hade det varit önskvärt med att få komma ut på tävlingsbanorna i alla fall några gånger och möjlighet att växa och utvecklas tillsammans.
Året 219 får utvisa hur utfallet blir – oavsett tror jag på ett fantastiskt bra år.
Från mig och flocken önskar jag er alla ett riktigt GOTT NYTT 2019!