Planen för dagen var att ta en lång promenad för att göra hundarna trötta för kvällen. Den promenaden blev på stranden, där hundarna fick springa lösa hela vägen. Två timmar, nästan åtta kilometer och en massa aktiviteter och dyligt på vägen. Hundarna såg ut att njuta och vi också, trots att det blåste ganska kallt. Men solen sken.
När vi började närma oss bilen igen så började Tyra bete sig annorlunda. Hennes skakningar och lite staplande steg tolkade jag först som att hon var riktigt trött av rundan. Men samtidigt fanns en liten extra tanke. Går det verkligen att köra så slut på Tyra, en kooiker?!
Hem åkte vi och mat fick dem. Tyras beteende hade inte blivit bättre och maten slukades inte i den fart den i vanliga fall brukar. Hon fick sen gå och lägga sig i bädden i vardagsrummet där hon fick vila.
Tre timmar gick och då hade hon inte rört sig ur fläcken. Huvudet hade hon flyttat, men så fort hon höll upp huvudet så verkade det snurra runt bakom i skallen på henne.
Jag lät det gå en liten stund till, sen ville jag att hon tog sig upp ur bädden och betedde sig normalt. Men det gjorde hon inte.... Ostadig på benen, kunde inte stå varken upp eller still och allmänt märkligt beteende.
Inte okej, så jag tog genast min mobiltelefon och ringde Slöinge Djursjukhus och försökte på bästa sätt förklara situationen och Tyras beteende. De tyckte inte det lät som att hon behövde komma in men vi kom ändå fram till att vi ville åka in med henne. I bästa fall kanske hon bättrade sig på vägen dit.
Väl inne på djursjukhuset såg både veterinär och djursjukvårdare att Tyra var riktigt påverkad. Veterinär började undersöka henne utan ett ljud. Tyra kissade på sig, kunde inte stå upp ordentligt utan att falla ihop, svarade inte på de reflextester som veterinären undersökte. Jag kände bara att det inte kändes lovande, för det tog tid. Veterinären undersökte henne noga. Till och med blodprover togs och röntgen, allt för att hitta någon förklaring till Tyras tillstånd. Men inget hittades eller ens visades.
Det veterinären dock misstänkte var en påverkan på balansorganen eller något i lillhjärnan eller möjligen en "tromb". Men Tyra var inte klockren i sina symptom för att han skulle klart bekräfta något säkert.
I samband med blodproverna sattes en kanyl in i Tyras ena framben. Redan då förstod jag att hon skulle få bli kvar och mycket riktigt blev det så efter många svängar. Vi kunde valt att köra henne direkt till antingen Blå Stjärnan i Göteborg eller Evidensia i Helsingborg, då de har bättre möjligheter att eventuellt göra närmare undersökningar i hjärnan. Så veterinären ringde dem och frågade, men i nuläget skulle de inte göra något annat än vad man i Slöinge skulle göra. Dessutom hade en färd ner till Helsingborg inneburit ytterligare väntan då de hade mycket att göra.
Så kort och gott beslöt vi att Tyra fick bli kvar i Slöinge och det blev en tung färd hemåt. Hemma väntade nyårsmaten som inte blivit klar i all hast. I bästa fall är kalkonen klar om två timmar, minst.
Nyårsfirandet fick sig en ordentligt känga åt fel håll. Lusten föll och oron är stor. Önskan om en trevlig kväll känns avlägsen, även om jag ändå vill göra det bästa av den och hoppas att Tyra mår bättre inom kort.... nästa år....