Hon fick lov att röra sig hur mycket hon ville, men hon fick inte följa med på långpromenader, bara kortare sträckor som tog ca 15 min. Vi kommer inte långt på 15 min och med Sallys ovilja till att faktiskt gå så har vi inte ens kommit delvis runt huset.
Dock har hon fått följa med på våra dagliga promenader ändå, fast i en transportväska som vi köpte in för att använda när Simba flyttade hem till oss men som han inte alls var intresserad av. Däremot har vi haft väl användning för den till Tamino och nu Sally. Att lämna en ensam hemma medan jag går ut med resterande känns bara onaturligt.
Stora utmaningen när Sally inte vill röra sig är hennes behov - att kissa och bajsa. Kissa kunde hon göra, men hon var förmodligen då kissnödig och hade inget val. Vad gäller tvåan så har vi varit med om att hon blivit förstoppad när hon inte rör sig. Oavsett om hon inte får röra sig eller inte vill, så blir det stopp. Så det blev ett litet halleluja-moment när hon utan inverkan av laxermedel bajsar på egen hand.
Jag har upplevt henne lite nere och obekväm. Inte ens jag kände mig bekväm med dränröret hon hade i benet, men vi har båda fått acceptera den då den fyllt sin funktion.
Jag fick meddelande av sambon medan jag var på jobbet om att Sally tidigare idag gått av egen maskin i trädgården, med högt hållen svans och dessutom både kissat och bajsat - då har jag fått ett starkt tecken på att vi är på rätt håll.
Idag hade vi en bokad tid för att ta bort dränet. Jag hade funderat och undrat hur det skulle gå till. Om Sally skulle vara vaken eller få lugnande och om de skulle sy igen såret röret satt i. Veterinären såg ut som att hon bara tänkte dra ut röret ur såret. För framförallt min egen skull men också Sallys så valde jag att inte titta, men Sally reagerade inte alls på att den togs bort.
Jag passade på att få ombokat hennes tid för stygnborttagning, då hon blev inbokad dagen innan Tamino ska in för provtagning. Jag önskade få dem till samma dag och det var inga problem. Sedan passade jag också på att framföra att Sally varit lite ovillig att röra sig, så veterinären ville kika närmare på hennes ben och även se henne i rörelse. Dock så rörde hon sig renare nu än tidigare. Veterinären undersökte Sallys leder i benet. Tänka sig att hennes patella är stabil fortfarande! Rehaben har verkligen gjort susen! Veterinären tog tag ordentlig så Sally skrek till och markerade. Hon skulle aldrig bita, men veterinären drog snabbt bort sina händer.
Veterinären visade mig ett blått område på Sallys ben och menade på att troligen har hon ett ordentligt blåmärke under som kan påverka knäleden och därmed skapa ett obehag. Vi vet ju alla hur det känns med blåmärken. Aj!
Men det är i alla fall så skönt att hon är mer rörlig nu, att hon verkar mer bekväm nu när dränet är borttaget och att hon har ett gott humör i det hela.
Som sagt, återbesök om ungefär en vecka då stygnen ska tas. Tills dess ska hon fortsätta få läka. Jag hade planerat anmäla henne till en dubbel rallytävling som skulle varit nu i mitten av juni, men då det kommer ta en stund innan hon läkt så känns det viktigare att hon får göra det först innan vi anmäler till annat tillfälle. Men det hindrar inte att det fortfarande känns surt när jag äntligen hittat ett tillfälle som passat och att vi äntligen skulle kommit ut på tävlingsbanorna igen. Min vanliga otur. Får sikta in mig på ett annat mer passande tillfälle.