Vi började lördagen med rallylydnad. Det var många snurrar och jag kände i mitt huvud att det var ett tag sen sist och att jag själv tappat lite av tekniken vid bland annat banvandring, att memorera skyltarna och vilket håll jag skulle.
Jag började med Sally. Banan innebar en hel del högerhandling och eftersom Sally är lydnadsdrillad på vänster sida så valde hon ständigt att ta sig tillbaka dit. Jag kände mig nervös och inte helt skärpt, vilket innebar en del gissningar från Sallys sida och vilket i sin tur kändes rätt kämpigt. Men med en hel del tips från Hanna och mitt jobb i att sätta tipsen in i praktiken så gick andra rundan betydligt bättre. Det går att följa med mig även på höger sida!
Sedan blev det Tyras tur. Med henne har jag haft bekymmer med att hon blir otroligt låg så fort vi passerat över bangränsen. Men på lördagens runda följde hon på med en fantastiskt fin attityd.
På kvällen blev det samkväm med smarrig middag och mycket trevligt sällskap med många delgivningar av hunderfarenheter och berättelser. En kväll jag önskade kunde vara några timmar längre. Sängen väntade då morgondagen närmade sig med nya utmaningar.
Söndagen innebar lydnad. Jag hade funderat på vad jag ville ha hjälp med. Rutan, fritt följ och apportering. Innan det blev Sallys och min tur så hade några kurskamrater redan fått en genomgång på fria följet och jag kände att jag bara genom att lyssna och titta fått det jag behövde för att kunna träna vidare hemma. Så mitt första fokus blev rutan. Jag har många gånger tragglat utan att känna att vi kommit någon vart och med Hannas hjälp så känns det som att tragglandet fått ett slut. Vidare är det att träna, träna och träna.
Apporteringen är problematisk då Sally gärna stannar och tuggar sönder apporten i stället för att komma in med den till mig. Men med rätt insatser så kom hon flygande in med apporten till mig. Vi testade även att försöka starta upp vittringen och det ska bli spännande. Nosen vet jag att hon kan använda nu när vi gått nosework-kursen.
Tyra fick en kort genomgång i linförigheten. Jag tycker att hon försvinner ifrån mig för långt, vilket inte bara gör det svårt i lydnaden men också i utställningsringen. Även här fick jag bra tips som jag kände att jag kunde jobba med.
Att Tyra har förändrats under tiden vi haft henne vet jag och att höra från utomstående ögon hur mycket och på vilket sätt, värmde verkligen inombords. Det glädjer mig!
Jag fick en aha-upplevelse under helgens gång - Ett beteende som är lönsamt kommer hunden att fortsätta med. Det gäller att veta vilket beteende man önskar och belöna just det beteendet.
En efterlängtad kurs under en hel helg tog sitt slut rysligt fort. Vi han knappt börja innan det blev dags att sluta. Jag ser det som ett mycket gott betyg på kursen. Tusen tack till Hanna!
Hundarna är trötta och jag är trött, men jag ser redan fram emot att börja träna och komma ut på tävlingsbanorna igen. :)